Skräckens Kalmar | Kalmar

Skräckens Kalmar

Vänliga, vackra leende Kalmar är vi väl förtrogna med. Men det finns en mörkare och kusligare sida av staden - skräckens Kalmar. När höstmörkret faller över slottet, Kvarnholmen och Kattrumpan visar sig elaka spöken, gastar och farliga rackare i gränder och bastioner.

Ute i sundet är det stora sjöodjuret berett att sluka dig och på havets botten väntar havsfrun på sitt byte. Vågar du, och vill du veta mer om kusliga spöklika Kalmar eller lyssna på spökhistorier från Småland och Öland, så följ med på en gastkramande promenad genom mörka gränder eller på en spökvandring på Kalmar Slott.

I mörka gränder växte historierna fram och spreds på torget, vid brunnen, vid klapphuset och i stadens ölstugor.

Sigrid Oldenburg

Värdinna och manusförfattare till vandringen på Kvarnholmen är Karin Westbergh, medan ungdomar från Triangelteatern med stor inlevelse ikläder sig berättarrollen. Spökvandringarna utgår från korsningen Proviantgatan/Fiskaregatan.
    - Det är en spännande vandring genom sägnernas och skräckens Kalmar, lovar Karin. I stadens mörker fanns mycket att vara rädd för och längs vägen berättas kusliga historier om mord, halshuggningar, rackaren som var bödelns dräng, vidskepelse och skrock, mylingar, gårdstomtar, sjöröveri, förlisningar, om när pesten kom till Kalmar och mycket mer. Utmed vägen serveras Skägg-Eriks hemliga dryck.

Finns det spöken i Kalmar? 
    - Inte så elaka, men många sorgliga skepnader. Enligt hörsägen ska det ha spökat i de gamla valven i Källaren Kronan på Ölandsgatan, säger Karin Westbergh.
    - I skräckens Kalmar var det vanligt med mord och misshandel för några droppar brännvin. Pesten spred också skräck och död i stan.

På Kläckeberha Lantcafé, mitt emot kyrkan, tänds ljus och kandelabrar när Sigrid Oldenburg berättar skräck- och spökhistorier.
    - Mörkret har alltid fascinerat oss och mörkret är en av de stora skillnaderna mellan Kalmar för ett par hundra år sen och Kalmar idag, säger Sigrid.
    - I mörkret finns det vi inte kan se och förklara. I mörka gränder växer historierna fram och spreds på torgen, vid brunnen, vid klapphuset och i stadens ölstugor. Det fanns en skräck för det onda, skräck för djävulen och för det hedniska.
    En som var upphov till mycket vidskepelse var rackaren som bodde i Rackargården längst ut på Norra Långgatan. Han samlade latrin och flådde hästar och var inte särskilt välkommen till ölstugorna då det betydde otur att sitta på den plats där rackaren suttit. Men visst kunde han få en slaktarsup om han tog någons gamla häst av daga, men då ut en särskilt glas, därav talesättet en "liten rackare".
    Till stadens galgbackar knöts också många skrönor. En galgbacke fanns på Sandås och det berättas att dit smög Kalmarborna på nätterna för att knipsa av fingrar på hängda tjuvar. Blod från avrättade trodde man hade en särskild kraft mot bl.a. fallandesjuka.
    När upprorsmannen Nils Dacke stupade på gränsen till Blekinge bestämde Gustav Vasa att hans kropp skulle föras till galgbacken i Kalmar, där den sedan styckades. Dackes avhuggna huvud förseddes med en kopparkrona och sattes på en påle.
    Sigrid Oldenburg berättar att Kalmars muntliga tradition är starkt präglad av närheten till havet. Där ute i det okända fanns sjöodjur, beredda att sluka den som kom för långt ut. På havets botten regerade havsfrun och hade man otur kunde man hamna i hennes klor.

Kalmar Slott, som idag är landets bäst bevarade renässansslott, är också mytomspunnet. Det berättas bl.a. att när Hertig Karl på 1600-talet skulle anfalla slottet, som hölls av kung Sigismunds män, färgades Systraströmmen blodröd och kyrkklockorna ringde av sig själva. När slottet belägrades svalt invånarna så att de till slut tvingades äta både hundar och råttor.
    Dagens meny ser lite annorlunda ut. Efter vandringen i "Skräckens Kalmar" kan man njuta av ärkefru Burmeisters mystiska soppa, rackarens blodiga biff och havsfruns heta glass. Maten serveras i 1600-talsvalven i ett av Kalmars äldsta borgarhus, Sahlsteenska huset, där man idag hittar restaurangen Källaren Kronan. Och vem vet - kanske dyker det upp ett spöke till kaffet och avecen.

Text: Sven Ekberg 2013