Krusenstiernska gården

Hulda Nydell är bara nio år när hon kommer till paret Krusenstierna och den Krusenstiernska gården. Hennes halvsyster Lina arbetar redan som piga för paret som bor här: Hermina och Philip. De fyra människorna kommer så småningom att betyda mycket för varandra, och för Kalmar.

Vi tar det från början. Hermina och Philip är kusiner och gifta med varandra. De gifter sig först efter det att Hermina fyllt femtio – Philip är åtta år yngre – och får av förklarliga skäl inga barn. Hermina är en von Krusenstierna, alltså adlig, och tillhör en av Kalmars på den här tiden, i slutet av 1800-talet, finare familjer. De har ägt den stora Krusenstiernska gården med tillhörande trädgård vid Slottsfjärden. Men när Kalmar stad vill anlägga en stadspark, tvingas syskonen Krusenstierna sälja både gård och mark. Och det är efter det som Hermina bestämmer sig för att köpa den här 1700-tals gården i Gamla stan, som än idag lever vidare som den Krusenstiernska gården.

Hon vill fortsätta att ha både hus och stor trädgård, precis som när hon växte upp. Och hon passar på att ta sticklingar och frön från blommor och växter i barndomsträdgården, så att hon kan få dem att leva vidare i det nya hemmet. Philip då? Ja, det verkar inte som att det rådde någon himlastormande förälskelse mellan de två makarna, utan handlar mer om att Hermina tycker synd om sin blivande make då han mår psykiskt dåligt efter en händelse i sin ungdom.

De känner varandra väl sedan barndomen, då Philip bodde i Herminas familj efter att hans båda föräldrar gått bort. De har brevväxlat länge och verkar trivas i varandras sällskap. Så varför inte leva tillsammans fullt ut, som makar? Att driva gård – odla och sälja både blommor och grönsaker på torget, ta hand om häst, höns och kor – ja det kräver fler än bara de två arbetande makarna. Två pigor och en dräng anställs. Det är så Lina Nydell kommer till gården. Makarna Krusenstierna får höra om lillasyster Hulda och väljer av någon anledning att ta henne till sig, som fosterbarn. Kanske är det för att Hermina vill ta hand om människor och helt enkelt tycker synd om den fattiga Hulda? Kanske saknar de ett barn i huset, att få ge kärlek och omvårdnad till, och kan på så här sätt få det?

Makarna Krusenstierna såg i alla fall Hulda som mer än en piga och vill gärna adoptera henne, så att också hon ska få bära namnet von Krusenstierna. Det motsätter sig övriga släkten, så det blir ingen adoption, men de två systrarna fortsätter att leva och arbeta tillsammans med Philip och Hermina på gården – och det är Hulda som vårdar sina fosterföräldrar i livets slutskede.

Släkten ser inte med blida ögon på Huldas och Linas nära relation till paret. Efter Philips död stämmer hans bror Oscar de tre kvinnorna, kräver tillbaka ett arv som Philip tidigare har fått och ifrågasätter hans mentala hälsa när testamentet skrevs. Men brodern förlorar. Så när också Hermina går bort tillfaller varken hus eller pengar någon i von Krusenstierna-släkten. Istället är det Lina och Hulda som får dela på artontusen kronor. Resterande kvarlåtenskap går alltsammans till Hulda, som ser som sitt uppdrag att fortsätta förvalta hus, hem och trädgård i sina fosterföräldrars tradition.

Och för att kunna fortsätta den traditionen ända in i framtiden, också efter sin död 1940, testamenterar Hulda Nydell i sin tur inventarierna på gården till Kalmar läns museum och marken och byggnaderna till Kalmar stad.

Precis som Hulda och Lina bjöds in i det Krusenstiernska parets hem då, i slutet av 1800-talet, bjuds vi nu alla in till Krusenstiernska gården. Här får vi veta mer om hur livet kunde se ut för en familj i Kalmar kring det förra sekelskiftet.

• Alla avsnitt